Viktigare att förenkla gränssnittet än pensionen

Vi har nöjet att presentera bloggens andra gästbloggare: Sten Eriksson, chef för Pensionsmyndighetens Kommunikationsstab. I kåseriet nedan pekar Sten på att ett bra gränssnitt gör pensionsfrågorna enklare för individen.

Min mamma var född 1918 och min pappa 1914. Bägge tillhörde den generation som tyckte det var självklart att begripa sig på sin vardag och kunna hantera den praktiskt. Mamma kom från landet, hade ett osentimentalt förhållande till djur, och kunde både nacka, plocka och tillreda en höna som nyss gick och pickade maskar på gården. Hon kunde också vända kragen i en skjorta — då kunde den användas dubbelt så länge — samt övertyga kommunens byggnadsnämnd om det rimliga i att ersätta oss med en sommarstugetomt när man exproprierat fastigheten där vi bodde.

Pappa kunde bygga hus och reparera en bil som gått sönder och satt till och med på badhuset och hjälpte förtvivlade människor med deras deklarationer i sista minuten. Han hade varit egen företagare och begrep sådant. På barns vis var jag alltid imponerad över att mina föräldrar och även andra vuxna som på något magiskt sätt alltid kunde en massa komplicerade saker, och undrade när jag skulle lära mig allt detta. Förmodligen i skolan.

Det tog ganska lång tid innan jag begrep att jag varken behövde eller skulle kunna lära mig allting, samt att vi människor kan vara bra på olika saker och att allt går fortare när vi blir specialiserade och istället hjälper varandra. Men någonstans finns ändå strävan efter att försöka förstå saker. När jag började jobba som journalist var mitt verktyg en manuell skrivmaskin. Det var lätt att se hur den fungerade rent mekaniskt. Men ganska snart så kom datorerna. För några år sedan förklarade en it-arkitekt för mig att operativsystemet i en vanlig PC är hundrafalt mer komplext än den teknik som användes för att skicka de första människorna till månen.

Jag har sedan länge gett upp mina försök att begripa hur saker fungerar. Förvisso kan jag hjälpligt förklara principerna för en vanlig bensinmotor. Men jag är inte alls förvånad över att biltillverkarna nu tar fram prototyper på bilar där motorhuven är igenskruvad och enbart kan öppnas på en auktoriserad verkstad. Bilanvändaren ska bara kunna fylla på bensin och spolarvätska genom de två luckor som går att öppna.

Tvärtom börjar jag, och många andra, tycka att det är självklart att vi inte ska behöva begripa allt. Istället blir vi irriterade över att behöva läsa instruktionsböcker för att installera en ny digitalbox eller sätta igång en dator. Det ska funka direkt, när man satt kontakten i väggen. Det är därför Apple firat triumfer — deras grejor fungerar som man tror att de ska göra. Och vi tycker också det är självklart att kycklingfiléerna finns färdiga i disken, utan att vi behöver ha ihjäl och plocka djuret först.

Istället för att känna oss korkade för att vi inte förstår hur saker fungerar, så ställer vi alltså högljudda krav på gränssnitten mellan oss och de saker vi inte begriper. Någon annan ska ha fixat till dessa gränssnitt, och begriper vi inte så har dessa personer misslyckats.

Ett av våra viktigaste uppdrag på Pensionsmyndigheten är att göra pensioner enklare. Jag tror inte att detta handlar i så stor utsträckning om enklare regler eller enklare system som kräver långsiktiga politiska överenskommelser. Det handlar snarare om vilka upplevelser vi lyckas skapa. Ett sådant viktigt gränssnitt är Min Pension, och prognosen som man också kommer åt sömlöst på Pensionsmyndighetens hemsida samt sedan en kort tid även om man är kund hos Skandia. Jag tror att vår förmåga att skapa enkla gränssnitt och påverka upplevelserna av hur svårt eller enkelt pensioner är, är det som vi i pensionsbranschen ska försöka syssla. På Pensionsmyndigheten har vi en vision om att göra pensioner enklare så att människor kan leva i nuet. Och fler är välkomna att hjälpa oss med det.

Att leva i nuet och göra sådant vi vill är ju helt individuellt. Det kan till och med vara att plocka höns eller meka med kolvmotorer. Men då gör vi det för att vi vill. Inte för att vi måste.

Sten Eriksson
Chef för Kommunikationsstaben
Pensionsmyndigheten

Det här inlägget postades i Gästbloggare kåserar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s