Etikett: Daniel Barr

Det har inte pratats om så mycket tidigare, i alla fall inte i mer offentliga sammanhang. Men det finns målkonflikter i våra pensioner.

I Visby, under Almedalsveckan, tyckte Pensionsmyndigheten att det var dags att riva av plåstret och diskutera en av de knepigaste målkonflikterna. Hur ska vi både ge bra grundtrygghet till dem som av olika själ inte kunnat tjäna ihop till sin egen pension – och samtidigt ge högre allmän pension till dem som arbetat hela livet?

Respektavstånd har det kallats, skillnaden i pension per månad om du har arbetat ett helt arbetsliv och värdet av de ekonomiska stöd du ändå får om du inte arbetat alls.

Enligt Premiepensionsmyndigheten får en ensamstående pensionär som arbetat hela livet med normal inkomst ungefär en tusenlapp mer i månaden i pension än den som får garantipension och bostadstillägg. Eftersom grundskydden kommer att höjas nästa år, så minskar skillnaden då till 500 kronor i månaden.

Vad tycker ni om det här? frågade Daniel Barr den inbjudna panelen.

Enligt Reneé Anderson, LO:s pensionsexpert, är det här en oacceptabel skillnad. Hennes medlemmar blir förbannade när de inser att skillnaderna är så små. Ändå har LO förordat högre grundskydd, eftersom pensionen ska gå att leva på. Men för att det ändå ska bli lite mer i pension i plånboken till dem som faktiskt arbetat, så behöver inbetalningarna till den allmänna pensionen öka.

Dan Adolphson Björck, trygghetsekonom på AMF, där en stor del av SAF-LO:s kollektivavtalade pensionspengar finns, tror att det behövs åtminstone flera tusenlappars skillnad för att det ska uppfattas som lönsamt att arbeta. Ett sätt att komma till rätta med detta, tycker han, är att se till att mer av de avgifter som arbetsgivarna betalar, faktiskt går tillbaka till högre pensionsavsättningar, istället för att gå rakt in i statskassan. Det får förstås effekter på statsbudgeten. Men om vi tycker att pensioner är viktigt är kanske det en prioritering som ska göras.

Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten, tror att ett sätt att komma till rätta med problemet är att genomföra de höjningar av pensionsåldrarna som är på gång. Om alla jobbar längre kommer den eget intjänade pensionen att bli högre per automatik.

Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef på fackförbundet Forena (tidigare FTF), tycker däremot inte att en höjning av grundskyddet behövs.

-Många får det bättre som pensionärer än vad de haft åren innan. Vi tycker att det pengarna istället hade kunnat satsas på att höja inbetalningarna, för att verkligen nå upp till 18,5 procent av lönen istället för nuvarande 17,21 procent. Att höja grundskyddet först är bara att kasta bensin på den här brasan.

Men Anna Pettersson-Westberg, kanslichef hos Moderaterna och med en bakgrund som statssekreterare på Socialdepartementet, tycker att taket för hur mycket du kan tjäna in till den allmänna pensionen också är problematiskt. I dag går gränsen för när du inte längre får pensionsrätter vid månadslöner på 43 000 kronor. Hon tycker också att det finns problem med att bara höja till 18,5 procent.

-Att höja avgifterna kostar 25 miljarder kronor. Dessutom skapar det generationseffekter. De som vinner är de som kallats för köttberget, de som är födda på 40-talet. De som får betala sin pension två gånger är de som är födda på 60- och 70-talet. Jag vill se en ordentlig analys av generationseffekterna innan vi pratar höjda avgifter till pensionerna.

Text och bild: Kristina Kamp, pensionsekonom