Bör staten stimulera privat pensionssparande?

Det har blivit dags för det tredje och sista blogginlägget i vår serie inför Almedalsseminariet ”Hur får vi pensioner som det går att leva på”. Dagens inlägg är skrivet av Anna Brink, ekonom på Svensk Försäkring.

Lyssna också på avsnitt 10 av minPensionsPodden där vi pratar om hur vi ska få pensioner som det går att leva på.


Vid årsskiftet slopades avdragsrätten för privat pensionssparande. Samtidigt ser vi att det finns ett gap mellan den pension som människor anser vara rimlig och den pension de kommer att få. Det finns med andra ord ett stort sparbehov. Men finns det anledning för staten att stimulera privat pensionssparande och hur ska det i så fall gå till?

Sparformer för långsiktigt sparande

När människor tillfrågas om vilken pension de anser vara rimlig är det många som anger 75–80 procent av lönen. I gårdagens blogginlägg visade vi att pensionerna för många som är födda på 1950-talet snarare kommer att ligga på 60–65 procent av lönen. Den här skillnaden mellan önskad och faktisk pension indikerar att många behöver ett privat långsiktigt sparande som komplement till den allmänna pensionen och tjänstepensionen.

Hur kan man då spara privat?

Vid årsskiftet slopades avdragsrätten för privat pensionssparande. Den sparformen är därför stängd. Det finns däremot andra sparformer som lämpar sig för långsiktigt sparande. Den sparform som ligger närmast till hands för ett öronmärkt pensionssparande är att utöka sitt tjänstepensionssparande. Det kan göras genom s.k. löneväxling, vilket innebär att man växlar bruttolön mot ytterligare tjänstepensionssparande.

Löneväxling kan övervägas för höginkomsttagare, men lämpar sig inte för låg- och medelinkomsttagare. Det beror på att en minskad bruttolön ger lägre socialförsäkringsförmåner, bland annat lägre allmän pension.

Vilken sparform kan då lämpa sig för låg- och medelinkomsttagare? Sparande i en kapitalförsäkring kan kombineras med försäkringsmoment och det är möjligt att sparandet betalas ut varje månad, livet ut. Man kan även spara utan försäkringsinslag, exempelvis i fonder på ett investeringssparkonto, eller genom att amortera på bolån. Sparande i dessa sparformer är till skillnad från tjänstepensionssparande inte öronmärkt till pensionen, utan det kan tas ut i förtid.

Skattesubventioner och andra stimulanser

Att spara till pensionen är lättare sagt än gjort. Beteendeekonomisk forskning visar att pensionssparande är förknippat med många hinder som gör att det är svårt för den enskilde att fatta långsiktigt rationella beslut. Det är bland annat av det skälet som det i Sverige och i andra länder finns obligatoriska pensionssystem, ofta i kombination med skattesubventioner av tjänstepensionssparande och privat pensionssparande.

I Sverige ligger stimulansen av pensionssparande i den nedsatta beskattningen av sparkapitalet. Dessutom har avdragsrätten inneburit en skattefördel för många höginkomsttagare.

På senare år har den nationalekonomiska forskningen om sparstimulanser visat att utformningen av en sparstimulans kan spela stor roll för hur mycket den enskilde väljer att spara. Forskningen visar att det är viktigt att den ekonomiska stimulansen är tydlig. Det är inte säkert att skattesubventioner är det mest effektiva sättet att stimulera till ökat pensionssparande, vilket kan bero på att det är svårt för de flesta att förstå hur skattesubventioner fungerar. Det finns visst forskningsstöd för att det är mer effektivt att i stället utforma sparstimulansen som en matchande avsättning. Det betyder att när den enskilde sparar exempelvis 1.000 kronor så matchar staten sparandet med en viss procent, exempelvis 20 procent.

Mer om möjliga sparformer och sparreformer kommer att diskuteras på Svensk Försäkrings och minPensions seminarium i Almedalen den 6 juli: Hur får vi pensioner som går att leva på?

Anna Brink, ekonom på Svensk Försäkring

Gifta kvinnor de mest sannolika pensionsspararna

Inför Almedalsseminariet ”Hur får vi pensioner som det går att leva på?” publicerar vi tre blogginlägg. Det första är skrivet av Kristina Kamp och presenteras här nedan. Anna Brink, ekonom på Svensk Försäkring, har författat de andra två inläggen som publiceras imorgon torsdag och på fredag. I minPensionsPoddens avsnitt 10 tar vi också upp problematiken kring hur vi får pensioner som det går att leva på.


Är du kvinna, gift och har relativt hög lön? Då är sannolikheten högre att du har ett privat pensionssparande än om du hade varit en ogift man med lägre lön.

Det framgår av ett examensarbete vid den matematiska institutionen vid Stockholms universitet av Frida Öjemark.

Enligt statistik från SCB (2014) har kvinnor i större utsträckning är män ett aktivt privat pensionssparande. 46,4 procent av kvinnorna i åldern 55-64 år och 35,3 procent av männen i samma åldersintervall har ett aktivt privat pensionssparande. Motsvarande siffror för kvinnor och män i åldersintervallet 45-54 år är 49,8 respektive 40,6 procent. Med aktivt privat pensionssparande menar vi att individen under år 2014 har betalat in till ett privat pensionssparande som de gjort avdrag för i sin deklaration.

Syftet med examensarbetet har varit att hitta en matematisk modell för att förutse i vilken utsträckning olika grupper har ett privat pensionssparande. Eller möjligen skulle vara fortsatt intresserade av att ha någon typ av pensionssparande.

Underlaget för examensarbetet är Min Pensions användare. Urvalet är cirka 570.000 individer som loggat in och gjort en pensionsprognos under 2015.

Frågeställningen var om det fanns ett samband mellan sannolikheten att ha ett privat sparande och kön, inkomst eller olika typer av yrkeskategorier.

”Av resultatet framgår att kvinnor genomgående har högre sannolikhet att ha ett privat pensionssparande än män.”

Figur 1: Privatanställda tjänstemän

samband mellan månadslön och skattad sannolikhet

Figur 1: Skattad sannolikhet att ha ett privat pensionssparande för gruppen gifta, privatanställda tjänstemän som är 61-64 år, uppdelat på kön.

Figur 2: Kommunanställda

samband mellan månadslön och skattad sannolikhet fig 2

Figur 2: Skattad sannolikhet att ha ett privat pensionssparande för gruppen gifta, kommunanställda som är 61-64 år uppdelat på kön.

Figur 3: Egenföretagare

samband mellan månadslön och skattad sannolikhet fig 3

Figur 3: Skattad sannolikhet att ha ett privat pensionssparande för gruppen gifta, egenföretagare som är 61-64 år uppdelat på kön.

Modellen visar också att en hög lön har stor betydelse för en hög sannolikheten att ha ett privat pensionssparande samt att ogifta i mindre utsträckning än gifta sparar privat till sin pension. Den yrkeskategori som i störst utsträckning har ett privat pensionssparande enligt modellen är de privatanställda tjänstemännen.  De egna företagarna visar ett annat sparmönster. För dem med låga inkomster är sannolikheten att de har ett privat pensionssparande betydligt större än för övriga yrkeskategorier.

Tittar man sedan på vilken betydelse sparandet kan ha för pensionen så finns det en tydlig koppling mellan lön och sparade. Medianpensionen ökar med stigande löneintervall. Män och kvinnor med samma lön skulle sannolikt spara ungefär lika mycket enligt modellen. Men återigen är sparandet större för gruppen egna företagare.

Medianen för de prognostiserade pensionerna för individer med månadslöner i intervallet 22.500 till 27.500 är mellan 557 och 840 kronor i månaden för anställda med kollektivavtalad tjänstepension.

I detta löneintervall har gifta kvinnor i samtliga yrkeskategorier, utom statligt anställda, en något högre medianpension, medan motsatt samband gäller för män.

För de egna företagarna spelar förtjänsten mindre roll för det privata sparandet. Medianen varierar på mellan 1.090 och 1.630 kronor i månaden.

Examensarbete privat pensionsspar

Kvinnor och egenföretagare skulle alltså vara mer benägna att spara privat än män och inkomsten spelar också roll, åtminstone för den som har en anställning. Frida Öjemark har tidigare varit med att ta fram underlaget till minPensions rapport ”Hur stor blir pensionen?”.

Av den rapporten framgår att kvinnor generellt får lägre pension än män, även vid samma slutlön. Många får en allmän pension som är betydligt lägre än 60-65 procent av slutlönen, vilket var riktmär­ket när pensionssystemet reformerades. Det har flera förklaringar, bland annat den ökade medellivslängden, storleken på pensionsavgifterna och att pensionen bestäms av hela livets inkomster. Det innebär i sin tur att perioder med föräldraledighet, deltidsarbete och annan frånvaro från arbetsmarknaden ger avtryck i pensionen.

Den rapporten finns även som underlag i den rapporten  ”Långsiktigt försäkringssparande –  ett ekonomiskt skydd för en trygg ålderdom” som Svensk Försäkring kommer att presentera vid ett seminarium  i Visby under Almedalsveckan.

Med den lägre kompensationsgraden är det kanske inte så konstigt att sannolikheten för ett kvinnligt eget sparande är större än männens. Sedan årsskiftet är det inte längre möjligt att få göra skatteavdrag för privat sparande. Undantaget är egenföretagare och andra grupper som saknar tjänstepension.